Snuset är idag starkt förknippat med Sverige, både kulturellt och kommersiellt. Men varifrån kommer snuset egentligen? Är det en svensk uppfinning – eller en anpassning av något äldre?

Franska rötter, svensk utveckling

Själva idén om att konsumera tobak genom näsan eller under läppen har funnits länge, men det var i Frankrike under 1500-talet som konceptet snus först började spridas – då i form av torrt nässnus, ofta använt av adeln. Denna vana kom så småningom till Sverige, där den utvecklades till något helt annat.

I Sverige började man under 1700-talet experimentera med att använda snuset oralt – under överläppen snarare än i näsan. Det ledde så småningom till en helt ny produktform: fuktigt, malet snus som kunde formas till prillor. Därmed tog snuset den form vi känner igen idag.

Svenskt snus blir en egen kategori

Det som särskiljer svenskt snus från andra former av oral tobak är pastöriseringen. Till skillnad från fermenterat snus, som är vanligt i andra delar av världen, värmebehandlas svenskt snus under tillverkningen. Det förbättrar hållbarheten och påverkar produktens kemiska sammansättning. Denna metod blev standard under 1800-talet och bidrog till att definiera svensk snuskultur.

Redan under 1800-talets mitt började snus användas brett i Sverige, både bland arbetare och i högre samhällsskikt. Produktionen industrialiserades och flera av de varumärken som säljs idag, som Ettan och General, har rötter i denna tid.

Internationellt men djupt svenskt

Idag finns snus i flera länder, men det är fortfarande Sverige och Norge som har en genuin och levande snustradition. Sverige är också det enda EU-landet där försäljning av snus är tillåten, efter särskilda undantag i samband med EU-inträdet.

Så även om snusens allra tidigaste ursprung kan spåras till andra länder, är det i Sverige som produkten utvecklats till sin nuvarande form. Svenskt snus är inte bara en produkt – det är en kulturell företeelse med över 200 års historia i ryggen.